Varje år i vitsippstider blir min matte konstig, hon börjar oja sig och nästan ser underlig ut när hon utbrister, oj vad vackert, man blir nästan gråtfärdig, vad vackert.... Är det oss hon menar? Men det är nog inte bara på syrran o mej hon tittar, nej hon tittar mer på marken ..... Sen ska vi sätta oss mitt i de där vita blomhavet och le! Jaha, o vad är det att le för? Syrran som är lite knäpp hon försöker ju förstås äta upp de där vita blommorna.....
Tur att batteriet i kameran tog slut annars skulle vi väl varit tvunga att sitta stilla i blomhavet ännu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar