Släkten är värst och bäst....

Nu har syrran bott hos oss i snart en månad! Börjar bli lite mer kul att ha henne här hos oss.... Men hon ställer nog till lite oreda också. Idag så kröp hon ut genom trådnätet mot skogen och var spårlöst borta, det är faktiskt bara katten som får krypa ut där och till råga på allt så kunde hon inte krypa tillbaka in till gården! Hon har också bitit matte i näsan så det blödde och inte visar hon någon respekt för äldre individer utan drar 15 åriga Hulda både i öronen och svansen! Hulda som har sån auktoritet och har bara behövt ge oss hundar en blick så går vi i krok...

Hon är inte speciellt renlig av sig heller, när vi var och hälsade på husses brorsa så höll hon mest till nere vid stranden och kröp i geggigt sjögräs och annat skit och så åt hon det till råga på allt!

Vi har också haft farbror Teddy hos oss några dagar han är en sån härlig gubbe och jättesnäll med syrran fast hon kan nojsa med honom ibland. Siri stal dessutom hans mat och höll på att äta ihjäl sig, hennes mage blev som en ballong!

Det är ganska jobbigt att ha henne med lös på promenader för hon följer mej som svansen, jag har riktigt svårt när jag ska bajsa, det vill jag göra i lugn och ro men tro inte.... fast nere på berget njuter vi tillsammans och skäller lite på svanarna!

Matte håller på och pjollar och berömmer Siri "vad du är duktig" när hon kissar ute, inte berömmer hon mej heller! I natt har Siri kissat inne två gånger och det är rätt åt matte som har trott att Siri är rumsren och skrutit om det, vad skulle en så liten valp kunna hålla tätt redan... dessutom så satte hon sig och kissa på trappan i morse för hon ville inte gå längre ut när det regnade!

Men egentligen är hon ganska kul att ha, jag har lekt med henne flera gånger och insett att jag ju är både större och starkare än hon är, men inte är jag kaxig för det!

Så ska jag berätta en hemlis, jag tror nästan att hon älskar mej, för hon blir så ledsen när jag går bort/ut och hon inte får följa med, hon riktigt gråter...