I morse när vi lekte på isen och kampade (om den elastiska bindan/lindan), vi har ju så jätteroligt med att rusa runt, jaga varandra, slita och dra i nån grej.... Det är ju för det mesta jag som har hand om leksaken och om Siri skulle få tag på den så får hon inte behålla den så länge! Dessutom så springer hon med mun på vid gavel och tappar det mesta hon har med sig.
.JPG)
Matte och husse gick där med näsorna i vädret och tyckte det var så fiint väder, helt plötsligt börjar matte ropa var är bindan? Hon och husse började söka runt på isen, gick fram och tillbaka och spanade, men icke! Sen började de sätta press på mej och ropade " Tyra söka tavara", tavara lärde jag mej när jag gick på kurs för en som använde en del finska i sin skolning, det betyder väl att söka sak.... Jag brukar söka upp mattes telefon, vantar och andra saker. Jag sprang runt och och letade, nosade på isen ... till sist tyckte jag att jag kände en bekant lukt och det kom från Siris mun! Hade den eländiga hunden verkligen svalt bindan?? Vi knallade hemåt och matte och husse suckade o sa, kan hon verkligen få ner en nästan 1 meter lång elastiskt binda med flera knutar på?? Nej, det kan inte va möjligt! Matte ringde i alla fall till veterinär och sa vad hon misstänkte... Veterinären sa att matte skulle stoppa en matsked grovt salt ner i halsen på Siri och försöka få henne att kräkas....
Siri togs fast och husse höll henne, matte öppnade munnen och klämde ner saltet i halsen, stackars Siri, hon försökte spotta ut saltet, men matte knep fast hennes mun och krusade på halsen.... det tog inte många minuter förrän hon började spy, massor av slem, saltkorn och den elastiska bindan! Sköönt att den åkte ut, inte kan det va bra att ha såna långa tampar i magen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar